Emma

Som ett bomb nedslag från klarblå himmel.
Hur kan jag inte ha sett det komma?
Hörde du inte flygplanen som kom lastade med bomber?
Följde du inte nyheterna?
Varför visste du inte vad som skulle hända?

För nu är det för sent. Nu har det redan hänt, men känslan i själen efteråt, går inte att beskriva.. Jag hade högre tankar om dig än så. Men varför var jag inte där, när du behövde en vän som mest? Varför var jag så jävla blind? Tänk om jag hade kunnat hjälpa till? Hur ska jag veta om orden som kommer ur din mun är sanna? Eller ska jag bara lita på dig? Som jag gjorde förut, utan kännedom om att du faktiskt ljög mig rakt upp i ansiktet?

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra mera. Livet går vidare, det här var en av dina svackor, hoppas dalen inte är allt för djup så att du kan klättra upp igen. Om det är för brant, så vet du var du har mig.

PEACE OUT
/e♥