Emma

Jag sitter och lyssnar på den bästa piano kompositören jag vet. Ludovico Einaudi. Jag blundar och låter musiken få koppla bort mig från verkligheten en sekund eller två, och få leva i min drömvärld ett tag. Det är så fruktansvärt bra piano spel så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag älskar att lyssna på hans musik när det är som stressigast eller som tuffast, då jag behöver komma bort ett tag, men har inte tid för en promenad eller resa till Kreta.

Håller på med min psykologi analys om den humanistiska psykologin, och hur berättelsen 'det osynliga barnet' kan kopplas till det hum. psyk. Det är intressant, men på ett sätt svårt eftersom det innefattar många begrepp och tidigare genomgångar av andra perspektiv inom psykologin. Jag väver ihop något bra, men det känns som jag har missat det viktiga, eller att jag inte ser det som en uppsats, utan som ett sätt att skriva av mig på. Fast inom rätt område såklart. Men ändå.. Eller är det rätt taktik? Bara skriva på tills det är helt tomt i skallen?

Nu ska jag borsta tänderna och läsa min bok (Lång väg hem - Ishmael Beah). Skit bra bok! Läs den! :) Sen ska jag gå och lägga mig, måste sooova :p

Buenas noches a todos!!
PEACE OUT!
/e♥