Emma

Jag hatar att förmedla sina tankar och ord i text. Fy fan. Det misstolkas så fruktansvärt lätt. Det är ett lättare sätt att få reda på hur folk mår och hur dens dag har varit genom att t.ex. läsa en persons blogg. Men när det skrivs ett inlägg som är riktat till en viss person, och man misstolkar det, så blir man orolig och sentimental. Det blir iallafall jag. Tankarna spinnar runt i 180 och jag vet varken ut eller in. Vågar inte ta ett exempel för riskera att 'peka ut' personer.. Men jag har en hatkärlek till bloggar, sms och facebook/bilddagboken you name it.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver på min blogg, kanske för att det är en slags trend?! Eller för att jag 'bara' skriver av mig? Eller vill jag att mina kompisar som jag inte träffar så ofta ska få ta del av mitt liv oavsett om de är 50 mil härifrån? Jag vet inte. Men jag fortsätter att skriva, mest för att det är kul och jag kan få fram min åsikt utan att folk behöver gnälla eftersom det faktiskt är MIN blogg där jag får skriva vad jag vill.

Sitter och väntar på att klockan ska slå 17.55 så att jag kan gå till bussen som såsmåningom ska ta mig till KTH:s mattekurs. I väntan skriver jag här och lyssnar på 106,3. Ska kanske repetera mitt svenska tal??

Ikväll sover jag hos Johan, ska bli myspys, men egentligen vill jag bara gå i ide.. Bara någon timme eller två, för att rensa mina tankar och låta tiden få stå still. Slippa stressen och pressen. Bara en sekund.

PEACE OUT
/e♥